Töörn's blog

Nu flyttar bloggen

2010-06-01T01:00:00.001+02:00

Vi är nu färdiga med bygget av vår egen blogg så flyttlasset går idag till den.

Så vill ni hänga med på vad som sker i våra liv i fortsättningen så är det dags att uppdatera adressen: http://blog.toorn.se/

Vi ses där

Anna, Fredrik & Wilmer

Bloggångest!

2010-05-26T22:37:00.007+02:00

Jag vet inte. Men just nu är livet i sig självt lite För Mycket för att jag ens ska kunna tänka tanken att uppbringa ett uns av energi för att Förmedla vad jag går igenom. Det är svårt. Och lätt. På samma gång. Det är liksom jättehändelsrikt samtidigt som mitt lilla anspråkslösa liv tar sig oväntade friheter som ändå bara resulterar i en väntande dvala och allt är "put on hold" och liksom inställt på något slags superintensivt pausmode, ja, ungefär som en ostoppbar centrifug i slowmotion. Jag får gå in på Facebook och läsa om andras liv för att återfå någon slags verklighetskänsla överhuvudtaget.

Jag ska inte bli långrandig.

Ni som väntar på trädgårdsbilder av den "nya trädgården" ni kan vänta tills ni dör. Ha ha! Vilket skämt det är att anlita en firma som ska fixa ens plätt för en nätt summa. De gör ju inte det de ska! Det enda jag kan lova i nuläget är en bild före jul. That´s it. Å förmodligen medverkar vi i "Fuskbyggarna" nästa säsong...

För övrigt är det fantastiska människor på Rosengård som håller mig på mattan just nu. Underbara. Verkliga. Levande. Fantastiska. Människor. Som lagar mat och öppnar sina hem och berättar sina historier framför en stor tv-kamera. Det här blir fin sommarunderhållning för svenska folket. Som kommer att häpna. "Så här ser väl inte ett matprogram ut", kommer man att säga i stugorna. Jojomänsan. Precis så här. Ser matprogram ut NUFÖRTIDEN.

Jens Nordström; eminent stillbildsfotograf, Stefan Hellström; filmfotograf deluxe, Sadoo Iskandarani; naturbegåvning inom programlederi. Den sistnämnda har jag egenhändigt talangscoutat fram!!!

Hur som helst så ville jag mest säga att jag förstår att man inte kan följa den här hopplösa bloggen. Eftersom det antingen inte skrivs ett skit på evinnerliga tider alternativt skrivs en massa skit som man inte fattar någonting av. Jag tror att det här är ett inlägg för att försöka ursäkta någonting som jag innerst inne känner att jag inte sköter så bra. Take it or leave it, the excuse alltså.

Wilmer - summer 2010-version

2010-05-19T09:30:00.004+02:00

Okej. Det är gjort. Hair is gone. Snygg var han ju innan och snygg är han nu också. Puss mammas och pappas älskling!

Det här är också gjort. Fredrik har äntligen skaffat sin snurrande grillpinne som drivs av en motor. Say no more. Han är lycklig och vi får god kyckling.

Våren kom till oss igår!

2010-05-02T18:27:00.000+02:00

The International Way!

2010-04-23T08:17:00.004+02:00

Lille Wilmer. Han pratar ju engelska dagarna i ända med alla sina vänner på Bladins International School of Malmö. Det är ju bra på alla sätt och vis och möjligen är väl priset man betalar för detta att man har en liiiite språkförvirrad 10-åring drällandes där hemma. Det blandas friskt mellan svenskan och engelskan. Just nu försöker vi som mest få honom att sluta kalla tallrik för "platta" (som väl har något slags ursprung ur "plate). Precis bredvid skolan ligger en liten närbutik som heter Milano Livs. Dit brukar Wilmer och hans vänner gå och handla. Igår när vi åkte förbi nämnda butik hörs från baksätet;
- Åh, där är Majlano Lajvs!

Nöjd Wilmer efter inköp av en gigantisk dammsugare.

Betong & Parma

2010-04-18T12:49:00.004+02:00

Idag kunde vi äntligen åka och hämta vår betongbänk som vi beställt på ILVA. Den står nu och pryder framsidan så fint. Å äntligen har Fröken Missförstådd Groda hittat hem. Det finns en plats för oss alla - det gäller bara att hitta den.

Bänken är grymt snygg, tycker vi. På Ilva var de väldigt noga med att påpeka att man måste behandla betongen med olja och ta in den när det blir kallt, men det tror jag inte vi tänker göra. Den ska ju se härjad ut!
På baksidan jobbar Fredrik på (efter en del smärre komplikationer som jag inte tänker gå in på här). Huvudsaken är att det går framåt nu.
Å när strupen blir torr och kroppen trött, se då kommer lilla fru Töörn med alldeles utsökta små parmarullar och en kall cider till min hantverkarhjälte.

Nä, jag har inte lagt ner min del av arbetet. Det är bara det att vi just nu är inne i en fas där jag är mest i vägen. Men snart är det min tur igen!

Shopping XXL

2010-04-17T20:00:00.015+02:00

Vi har varit där. På riktigt. Men det gör oss ju inte särskilt unika. Förra året besökte 4,3 miljoner människor Ullared. Vi spenderade dryga 2 000 kronor per familj, och även där ligger vi nog i lä. Bara i oktober förra året sålde Gekås för en halv miljard kronor.
Vi åkte på fredagen tillsammans med P & G med husbilen. Naivt hade vi trott att vi kunde boka något boende i närheten, men det närmaste vi kunde hitta var Strandhotellet i Falkenberg. Där njöt vi av promenad på stranden och Wallenbergare i restaurangen på kvällen och laddade för den kommande shoppingen

Ja, man kunde knappt tro det var sant när vi kom fram. Hundratals bussar och husbilar. Köerna ringlade sig långa, Man fick till och med stämpel när man gick ut ifall man nu skulle ha glömt något ... Vi skred till verket. Hade planerat att ta massor av bilder därinne men det fanns det verkligen varken tid eller energi till. Där gällde det att vara fokuserad. Ungefär som superkonsert där du samtidigt ska shoppa. Fatta!

Vår vagn hade nummer 3221. Det gäller att hålla ordning på sin vagn. Inte helt lätt. Hel tiden ropade de ut om "förlorade vagnar".

Det fina med husbil är att man kan (om man inte kör, förstås), sitta därbak och lösa korsord, dricka drink och äta godis. Fast P, som jobbar i flygbranschen hade ju fullt upp med det isländska lavamolnet.
Ja, inte vet vi - men visst är Ullared ett fenomen, väl värt uppmärksamheten och besöket. Var det billigt? Ja, det var det faktiskt.

Vår shoppinglista:
- en kappa
- en jacka
- 8 tröjor
- 2 koftor
- ett dataspel (för 600:-)
- diskmedel
- tvätt- och sköljmedel
- tandkräm
- tvål
- biltvätt
- bakplåtspapper
- hårprodukter
- soppåsar
- vanish
- affischer
- dammsugare (såna som man äter...)
- bilar (såna som man äter...)
- våtservetter
- mössa
- fem hårdiadem
- leksaker
- hygienprodukter (massor)
- ketchup
- strumpor
- osv...

Ja, inte vet jag. Men för 2 000 kronor så känns det som att vi fick mycket. Å nä, allt var inte fult. Det mesta var helt vanliga varor som du finner i din butik varje dag, det bara kostade hälften eller en tredjedel. Å människorna som var där verkade alldeles normala. Precis som vi. Eller?

Trogen prenumerant...

2010-04-13T00:30:00.003+02:00

Jag har en ELLE i min väska,
så att det ska se ut som att jag sitter och tar det lugnt bara
Inte går patrull som förut. ELLE, när ska det bli inne att vara som jag?
Blek och feg och sävlig och lat...
Jag har köpt varje nummer sen '96 men det som fortfarande gäller är vacker och lycklig och just nu kjol med särskilda veck.

"Säkert" Annika Norlin

Lägg det här på minnet gott folk!

2010-04-11T14:38:00.007+02:00

För snart finns inte detta längre utan kommer att vara förvandlat till någonting vackert och trivsamt. Det kommer att ta lite tid men jag ska försöka hålla intresserade uppdaterade på läget allt eftersom.

Ja, vår trädgård är sannerligen ingen rolig syn i nuläget. Men nu har startskottet gått efter en synnerligen rå vinter då vi nödgats sitta inne i soffan med vin och tända ljus och typ se fyra filmer varje helg, istället för att göra något åt soptippen där ute. Men nu är ursäkterna slut. Solen skiner och det är varmt och torrt. Igår hyrde vi släpvagn och körde ett ENORMT lass till soptippen.

Jag vet, det ser verkligen för sorgligt ut. Men lugn bara lugn. Det kommer att bli fint. Idag har trädäckskonstruktionen börjat. Fredrik är arbetsledare och jag assistent. Jag har faktiskt gjort mycket, till exempel flyttat 500 kg makadam från gångvägen bakom tomten där vi lossade det igår, in till grunden för trädäcket. Många hinkar blev det. Det är ju så onödigt med skottkärra (tycker Fredrik!).

Tungt att gräva och placera ut plintarna med millimeterprecision.

Med rätt verktyg går allting som en dans!

Myshörnan är verkligen allt annat än mysig just nu. Men planer saknas inte...

Se där, dagens jobb har resulterat i färdig stomme.

Glad påsk

2010-04-02T12:00:00.002+02:00

Stolt som en tupp!

2010-03-31T08:38:00.000+02:00

Det är alltid roligt att få presenter, även denna gång på något konstigt sätt. Wanda kom och buffade på mig när jag stod i köket och gjorde middag, dagens byte presenterades stolt upp för mig!

Till hennes stora besvikelse så blev det inte en del av varken min eller hennes middag - spännande att se vad vi får nästa gång.

Vi har vår i luften - var har ni er?

2010-03-25T19:23:00.006+01:00

Jag vet. Det är pinsamt. Ovanstående rubrik är Fredriks absoluta favorit-"skämt". Då fattar ni vilken nivå vi befinner oss på. Men för att glädja honom och uppmuntra hans utmärkta alternativ denna ljumma marskväll så får det väl vara med.

Om vi bortser från nyårsafton samt en annan iskall lördagskväll i början av februari då Fredrik var så grillsugen att han höll på att krypa ur sitt eget skinn - alltså - om man bortser från de två gångerna, så var det grillpremiär på Priors i kväll. Det blev isterband och hamburgare till W. Till det stuvade jag spetskål. Så mjäll och fin och god och len. Å nu ångrar jag mig lite - för jag fattar inte hur jag ska kunna se på "Halvåttahosmig" och vara så här propp-stinn-mätt. Men det är en petitess. Våren här här och med den min elva dagar långa semester. I morgon flyger jag och Wilmer till Sundsvall. Där är det snöstorm och minusgrader. Känn på den, ni!

Å då veeet man att nu äääär det våååår!

2010-03-18T17:41:00.012+01:00

Här följer några tydliga vårtecken från Priors:

1.a) Den ruttna vinterkålen som låg som ett segt slem i krukorna har bytts ut mot små pigga, spänstiga och minst sagt, ärtiga vårlökar.

1.b) Vadå? Skitig snödriva framför? Äsch, det är petitesser. Om Malmö-temperaturen fortsätter som nu så är den snart ett minne blott.

2. Sjuke Wilmer uppbådade krafter idag och köpte galet snygga 50-talsjeans (blir perfekt till skinnpajen), nitarmband och vårens viktigaste accessoar; coola, stora solglasögon.

3. Mini needs washing. Blev helt plötsligt väldigt medveten om att bilen behöver en tvätt. Vårsolen avslöjar skit i hörnen hos de finaste familjer. Jo, jo.

4. Vår nya postlåda som vi fyndade i Danmark är på plats och lyser blankast och finast på hela gatan. Det gäller ju att anta utmaningar man känner att man kan vinna. Eller hur?

5. Vi firar... att det är torsdag, eller nåt... med en Bin555 och gott kycklingrecept från nya Buffé. Because we worth it!

Jag har åkt Vasaloppet!

2010-03-17T11:27:00.006+01:00

Inatt åkte jag Vasaloppet hela natten. Det var rätt struligt, som det ju brukar vara i drömmar. Jag hamnade tillsammans med en hög italienare, hann med en rea på HM, ramlade, vallade och drack blåbärsoppa (och åt kebab), allt i en salig röra, men gemensamt för hela drömmen var en sak: Jag gled fram som på moln. Uppför, nerför, i tö och skyfall. Jag gled. Förbi alla. Så lekande lätt.

Jag vaknade och kände mig lyckligare än på länge. Låg kvar i sängen länge och försökte hålla kvar känslan av att "fan - det OS-guld-känsla i det här...".

Eftersom jag tror på all typ av drömtydning efterlyste jag förklaringar på FB imorse. Kära Bella, som man alltid kan lita på slog genast upp detta i sin grekiska drömtydningsbok. Eller föresten "Vasaloppet" fanns inte i det grekiska drömlexikonet (hm?), men skidåkning fanns. Och hör här:

"Om du drömmer att du åker skidor, oavsett om det är på snö eller torra land (!!) kan du bara vänta dig lycka. Utöver lycka kan du förvänta dig pengar och tom att du blir friad i domstol (!!)".

Så nu bara väntar jag. På lycka, pengar och friande domar.

Tänd på en ny dag!

2010-03-12T17:14:00.008+01:00

Som jag önskar att jag kommit på uttrycket "Tänd på en ny dag". Sedan ska vi inte ens prata om hur mycket jag önskar att jag dessutom hade kommit på att liksom ta en gammal tegelsten och skriva det häftiga budskapet på och sedan, bara för att vara lite speciell och få folk att undra varför, placera en liten vit kanin uppe på kanten. Å sedan kan jag nästan inte ens gå in på hur mycket jag skulle vilja vara så fräck att dessutom ta hutlöst betalt för min tegelsten. Allt det där önskar jag men det har jag ingenting för eftersom en konstnär som heter Ann-Katrin Braf redan har gjort allt det där.

Jag blev kär i det här "konstverket" för några veckor sedan när jag såg det för första gången och har sedan inte kunnat sluta tänka på det. Idag var rätt dag för en äkta stolleprovsaffär. Men så är det väl också alla +40´s rättigheter att köpa knäpp konst för för mycket pengar?
Dessutom blev fler i familjen glada över köpet.

Wanda fick silkespappersbada i diskhon - som hon älskar.
Nu ska jag gå på tjejmiddag med mina bästa girlfriends och imorgon - då ska jag tända på en ny dag!

Pizza = 798 points!

2010-03-10T23:24:00.010+01:00

Jag har länge tänkt på det här med ålderns och framförallt karaktärens förfall. Jag menar, det känns som om man kämpar i lite motvind nuförtiden. Man anstränger sig och är nästan jättehälsosam i nästan en hel vecka och ändå... vågen visar noll, eller nästan ner 0,1 kg alternativt + 0,3. Det kanske var för många "nästan" med i den veckan? Hur som helst så är jag samtidigt lite trött på alla bantnings-heja-rop på nätet så jag har dragit mig för att ge mig in i den diskussionen i den virtuella världen. Dessutom är hela grejen baserad på en svår åldersnoja så att börja outa det som en annan ålderspensionär verkar ju bara idiotiskt. Men så en dag... en av mina favoritbloggar tar upp precis det som jag själv inte riktigt har kunnat sätta ord på på grund av min respekt för mig själv och det faktum att det faktiskt får finnas någon gräns för hur mycket man kan förnedra sig på offentlig plats, även om den gränsen börjar kännas väldigt tänjbar. Så därför låter jag Mike på "Bloggfrossa" få sätta ord på min ångest. För det gör han så bra. Jag skulle inte ha kunnat sagt det bättre själv. Sådetså.

PS; min absoluta favorit är: Och så ska jag börja beklaga mig mycket mer över dagens ungdomar. De små svinen.

Jag blir sällare i min källare!

2010-03-02T08:02:00.000+01:00

Dessutom nu också mindre irriterad då man hittar det man söker!
Så till grannarnas förtret (betongborr) så sitter nu hyllor på plats

Lite pimp och sen är det perfekt!

Golvet är grönare på andra sidan!

2010-03-01T09:04:00.002+01:00

Tar man steget från vårt sovrum till Wilmers så är det uppenbart. Ett stukat finger senare så är det i alla fall på plats och nu känns rummet som nytt!

Så nästa projekt som faktiskt redan är påbörjat är nya hyllor och uppfräschning i matkällaren.

Människan mot maskinen!

2010-02-19T12:54:00.005+01:00

Hur långt kan en människa gå för att slippa diska för hand?

Fredrik kan gå så här långt.

Jo, vi köpte ju en ny diskmaskin igår men väl där ute på parkeringen i snöyran konstaterade vi ganska snabbt att den inte gick att få in bilen. Så nu står den fint och väntar på oss på affären. Väntade på oss gjorde också disken därhemma. Och Fredrik är ju inte känd för att låta sig besegras av till synes omöjliga tekniska utmaningar.

Jag vet inte hur länge vi kommer att orka med det här men det kan finnas en chans att vi får hem den nya redan i eftermiddag...

Livsärr

2010-02-18T18:44:00.006+01:00

Har ju lite glömt bort att berätta hur det gick med min hand. Sammanfattningsvis kan man väl säga att det gick sådär. När allt egentligen skulle vara klart ville doktorn öppna igen för det hela var inte till belåtenhet. Men efter lite om och men bestämde jag mig för att ha lite tillförsikt och hoppas att det hela ska gå till sig ändå. I nuläget har jag ett litet ärr - som i all ärlighet skulle kunna vara snyggare - men som min mamma så finkänsligt uttryckte det häromdagen;
- det ska väl synas att man har levt!

Det håller jag absolut med om. Och kan samtidigt avslöja att det här lilla handärret nog inte är det enda beviset för att jag har levt livets glada dagar i snart 42 år.

White Trash

2010-02-17T19:58:00.007+01:00

Okej. Nytt sovrum. Med små medel vill jag poängtera.

Jag har ju gått och retat mig på det fula "trägolvsimitationsgolvet" som vi haft i sovrummet sedan vi flyttade in. Alltså; antingen lägger man ett trägolv eller så skiter man i det - och lägger något annat. Jag har dessutom gått och blivit helt klart allergisk mot all typ av träimitationslaminatmöbler (oj, oj, oj, vilka ord jag skapar), som nog i det närmaste kan liknas vid värsta fibromyalgin (och det har man ju hört kan yttra sig riktigt illa). Så nu var det dags. Den gamla Ikea-sängen fick jag av min mamma för sisådär 15 år sedan, och anledningen till att jag fick den var väl troligen att jag köpt ett par italienska skinnstövlar för tre månadslöner eller helt enkelt hade festat upp pengarna och min mor kände sig nödgad att höja min levnadsstandard. Hur som helst; så har jag vårdad denna säng mycket ömt. Den har fått följa med. I vått och torrt (men faktiskt inte till Indien). Och nu har den blivit vit. Och jättefin. Det tog fyra strykningar och en drös radioprogram. Men det var det värt.

Det bästa med det fina nya vita golvet är att allt helt plötsligt kommer till sin rätt mycket mer. Det indiska skåpet och den turkiska mattan blev så "harmoniska".

Även den lite vilda fondväggen kommer bättre till sin rätt i den vita omgivningen.

Ja, sanna mina ord. Nu blev vi så nöjda att vi går igång med W:s rum så snart vi har bestämt vilken färg det ska vara på hans golv. Grönt?

Den ofrivillige snickaren

2010-02-08T08:34:00.000+01:00

Det blev lite snickerier i helgen, har ni varit vaksamma så har ni sett förändringar och säkerligen mitt huvud på vår webcam. Det något (eller snarare inte alls) underdimentionerade taket till våra cycklar gav vika för snön, så ett nytt Fredrik dimentionerat är nu på plats (ses längst ned i bild).

Så det blev ännu en liten tur till Bauhaus för virke och ny plast.

Stekt strömming

2010-02-04T18:18:00.001+01:00

Min nya hobby!

2010-02-04T08:52:00.009+01:00

Jag har upptäckt ett nytt roligt och ganska dyrt kvällsnöje. Att designa sina egna Nike-skor på nätet. Det är grymt kul.

Man sitter där och lattjar med mocka och skinn, gummi och plast. Foder och skosnören.

Och när man känner sig nöjd med resultatet - signerar man sitt mästerverk.

Det här skulle lätt kunna växa sig till ett beroende som skulle kunna gå helt överstyr. Ni vet; man står där framför spegeln i den senaste outfiten och bara inser att det här skulle bli helt perfekt med ett par ljusrosa Nike med turkosa snören, eller varför inte ett par guldiga med lila klack? Och att då veta att just de skorna man ser framför sig bara är några klick bort - ja, då sätts man på prov på ett allvarligt sätt.

Jag tänker från och med nu - på heder och samvete - förtränga att den här sajten över huvud taget existerar. Åtminstone så länge jag tycker att bruna mockasneakers med oranga snören är det coolaste som finns.

Den Skånska Vintern

2010-02-03T09:14:00.004+01:00

Jag vet. Att alla norr om Hässleholm skrattar och hånar alla skåningar för deras snönoja. Att hela Skåne blir lamslaget om det kommer 3 mm snö.

Men det är det som är grejen. Att även om man är norrlänning och van att snödrivorna är fem meter höga och att man fick skotta sig fram till skolan under hela barndomen, åka skridskor till affären, bo i snögrotta när man missade bussen, ha yllemammelucker direkt på kroppen 11 månader om året (nääe, nu blev det lite väl mycket "spik i foten-känsla" i det här inlägget), så blir man liksom ändå drabbad av Den Skånska Vintern på något märkligt sätt.

Vad jag vill säga är att norrlänningar inte fattar hur svår en skånsk vinter kan vara. Det driver och blåser. Fyker, som man säger här. Vägarna bli helt oframkomliga. Cykeln slirar. Tidningen kommer typ aldrig. Livet blir ett helvete helt enkelt. Alla hånskrattande norrlänningar skulle inte klara en dag här. Sådetså.

Eller det skulle de nog - men det är iallafall dags för lite hederligt medlidande med oss här i söder och låt oss be en gemensam bön om ATT VÅREN SNART KOMMER!

Snöstorm

2010-02-02T16:23:00.001+01:00

Playstation

2010-01-30T14:36:00.001+01:00

Jag & mina märkliga åkommor!

2010-01-14T11:53:00.011+01:00

Ni som känner mig vet ju att jag sedan ungefär fem år tillbaka har haft en ständig följeslagare i form av en ovanligt ful knöl på högerhanden. Idag har den tagits bort.

Med min vanliga otur så har det givetvis blivit något fel i tidsbokningen så den erfarne, äldre läkaren har inte tid men den finns en söt och rar aspirantdoktor på plats som gärna vill ta bort knölen. Det blir ju bra träning, för henne liksom...
Tre riktigt svidiga bedövningsstick senare skrider aspiranten till verket. Det går sådär. Efter mycket jiddrande med skalpellen som låter "rasp, rasp", när hon skär genom min hand, råkar hon skära av en ven och Stockholms blodbad är ett faktum. Hämta doktorn, ropar aspiranten till sköterskan medan hon själv nästan lägger sin flugvikt på min hand i desperat försök att få stopp på kaskaden av blod. Jag börjar genast känna av den enorma blodbristen och gör mig redo för att svimma (nja, sådan blodbrist var det nog aldrig tal om, men så kände jag iallafall...). Den Riktige Doktorn kom då in och konstaterade att knölen inte var en sådan knöl som vi alla hade trott utan en helt annan slags knöl.
- Ahhh, den är ju helt sprängfylld med ledvätska, säger doktorn hurtigt till aspiranten. Skär lite djupt och rejält här och sedan bara klämmer du ut alltihopa. Hm, härligt, ledvätska ser ju precis ut som äggvita, har ni tänkt på det?!

Jag tänker inte förstöra min favoriträtt omelett på äggvita genom att tänka på att det ser ut ledvätska. Det tänker jag inte, alltså. Eller så är skadan redan skedd?

Mitt i blodbadet tänker nog sjuksköterskan att hon ska vilseleda mig lite så helt plötsligt utbrister hon;
- Men vilken fin tröja du har, var har du köpt den?
Nämen, helt ärligt, den är tio år gammal och urtvättad och jag tog på mig den för att den kändes så vårdcentralig, liksom.
Jag tänker inte ens svara på den frågan.

Ja, efter mycket om och men börjar man sy ihop min, vid det här laget, rätt så blodiga och sargade hand (sargade är kanske ett starkt ord, men återigen, så kände jag...). Fyra stygn senare och med en sjukt stor plåsterlapp promenerar jag hemåt, med doktorns ord ringade i öronen;
- Ja, den här knölen lär komma tillbaka, men nu vet vi åtminstone vad det är så nästa gång öppnar vi upp ett större hål och karvar ur alltihopa.

Fan, vilken sjukt ofräsch upplevelse det var. Kan bara komma på en enda grej som jag drabbats av tidigare som slår detta i äckelkänsla. Det var när jag fick en böld bakom örat för några år sedan. Tillslut var bölden så stor så jag var tvungen att uppsöka vård. Det slutade med att jag fick klippkort på vårdcentralen och gick och tömde bölden en gång i veckan och efter varje tömning stoppade sköterskan in en tampong i hålet som jag gick runt med bakom örat tills det var dags för nästa tömning. Jag kommer fortfarande ihåg ljudet av mitt gula var som pressades ner i den rostfria rondskålen. Blopp, blopp. Nää, det var alltså så jädrans äckligt att jag nästan inte kan tänka på det. Precis när detta projekt pågick fick jag besök av en ex-pojkvän till mig, som tittade bakom mitt öra och sa (å den här kommentaren glömmer jag aldrig);
- Anna, så jävla typiskt dig att gå omkring med en ob bakom örat och droppa var.

Vadå, typiskt mig? Hur kan det vara typiskt någon över huvud taget?

Så jävla typiskt mig att gå omkring med en deciliter äggvita i handen i fem år! Eller?

Fårskinn - I love!

2010-01-13T10:10:00.003+01:00

Har äntligen hittat en fantastisk fårskinnspäls på en väldigt rolig second hand-affär. Den är i exakt den modell jag vill ha och i mycket bra skick. Men - den är liiiiiite liiiiiten...
Våndas fram och tillbaka - ska jag köpa den?
Wilmer hejar på och säger att jag är skitsnygg i den. Med tanke på att jag får den för en sjuttondel av nypriset så blir man ju lite sugen. Känns som ett klipp oavsett. Den snälla second hand-tanten lät mig låna den för att känna efter. Så idag är den på. Jag. Känner. Att. Jag. Gillar. Skarpt.

Filmkväll

2010-01-09T22:44:00.000+01:00

Wilmer och jag har haft en filmkväll och myst riktigt!
Höjdaren var faktiskt Avatar som är en helt otroligt bra tecknad film, man kan helt enkelt inte fatta att den är tecknad.

Har ni inte sett den se den: Avatar

Slutet gott - allting gott

2010-01-02T15:03:00.008+01:00

Jul och nyår har firats med buller och bång på Priors. Huset har varit fullt i två veckor av diverse löst folk och det har ätits och druckits. Katten har vält granen (men bara en gång), ungarna har fått fyrkantiga ögon av alla dataspel och tv-program medan vi vuxna går mer åt det runda hållet av inte helt oklara orsaker.

På julafton stod det klassiska julbordet framdukat, om än i lite mindre skala än vanligt.

På nyår blev det västerbottenostpaj, grillad! (duktiga Fredrik) oxfilé med potatis- och chevrébakelse och Nigellas pavlova-tårta till efterrätt. Gästerna verkade nöjda och stannade ändå till 15-tiden dagen därpå och lämnade efter sig...

...detta.
Lägg dock märke till att flera cig är brutna och inte rökta. En viss M infriade genast sitt nyårslöfte och slutade. Vi håller tummarna!

Idag kastade vi ut granen och begravde alla småtomtarna i den gamla skolådan där de gör sig allra bäst. Jag börjar känna mig nöjd. Men är det inte slut på trevligheterna. Ikväll är vi bortbjudna på middag - ska bli grymt skönt att gå hem till någon annan och äta efter det köksmaraton jag gått igenom den senaste tiden. Wilmer har åkt till farfar och imorgon blir det brunch på "Kalk" med hela Höllviken-gänget. När vi var där i julas med min syster och hennes familj sa hon;
- Vi måste vara de enda dårarna som ställer klockan, tre dagar efter julafton, för att gå och äta.

Japp. Imorgon ställer jag klockan igen. Brunchen blir den sista spiken i kistan. Sedan är det lite hederligt vardagsliv som står på agendan så att vi - åtminstone - kan återfå vår ursprungliga kroppsform. Halleluja.

Julfrid?

2009-12-22T16:20:00.007+01:00

Fredrik och jag har kommit på att vi har två helgnöjen. Det ena är att shoppa. Det andra är att åka till soptippen med alla förpackningar. Det blir ett kretslopp. Moment 22. Det ger sig självt. Eller hur man väljer att se på det. Så här i juletid avmattas det naturligtvis inte - utan går bara ännu snabbare. Shoppa, soptippen, shoppa, soptippen... Senaste tillskottet, förutom en rosa potta och en röd pulka till Signe som snart landar på skånsk mark, är vår nya eldstad.

Prylen för att som egentligen ville ha en kamin men inte nådde riktigt ända fram. Efter flera överväganden kom vi iallafall fram till att denna passade oss. Den är flyttbar och kan till exempel bäras ut på terassen under sommarhalvåret. Bara en sån' sak.
Åsså har Fredrik installerat ett fönster till verkstan'.

Varför då?, frågar sig vän av ordning.
Jag vet inte. Troligen hade han för lite att göra i verkstan'. Men det var bra för äntligen fick jag en anledning att måla färdigt dörrarna i källaren och garaget. Så nu är alla svarta med nya handtag. Ahh, vilken julefrid.

På K-Rauta hade personalens lustigkurre fått fria tyglar. Kolla denna:

Alltså...

Ja, det är så dåligt att det är värt att uppmärksamma. Hi hi!

Idag har vi varit ute och slirat med alla andra skåningar på vägarna. Fredrik blir lite hetlevred och idiotförklarar alla skåningar. Rätt av. Alla över en kam. Ingen pardon. När det inte finns någon människa i närheten att skälla på, skriker han åt vägbulorna - som han hatar. Dagens kommentar var oslagbar;
- När jag får ett eget land ska det inte finnas en enda vägbula!

"När jag får ett eget land...?" Inte om, eller när jag får en egen väg, eller något liknande. Nä, nä. Fredrik går uppenbarligen bara och väntar på att han ska få ett eget land. Oklart hur detta kommer att gå till. Jag tordes inte fråga.

Perspektiv...

2009-12-18T21:53:00.002+01:00

Kvällens tv-reklam ekar: 17 000 personer i Sverige är hemlösa.

Jag ryggar tillbaka. "Reklamen" (som givetvis tigger pengar och det gör den rätt i) träffar mig klockrent.
- Wilmer, hör du! Det finns 17 000 personer i Sverige som inte har tak över huvudet ikväll, säger jag i hopp om att väcka en eller annan tanke.
- Ja, vadå, svarar tioåringen. I Indien är det det 17 miljoner!

Alltså. Är det bra eller dåligt med perspektiv i livet?

Var sak har sin tid!

2009-12-16T19:22:00.004+01:00

Alla vet att man inte kan misslyckas med en basilika. Inte ens med en från ICA. Speciellt inte med EvaSolo´s självvattnande kruka där basilikan trivs allra bäst. Men undrens tid är inte förbi. Jag antar att mina dragiga fönster och det allmänna mörkret helt enkelt fick denna planta att helt ge upp. Hej då basilikan. Du utgör ändå inget naturligt inslag på julbordet. Godnatt.

Jag har sett JULEN - på riktigt!

2009-12-15T09:15:00.011+01:00

Varje morgon lämnar jag och Wilmer vår lilla radhusgata. Påpälsade för att klara den snålkalla skånska vintern på våra kalla cykelsadlar, trampar vi iväg på den lilla gatan där små julstjärnor anspråklöst lyser i de små, lite omålade fönstren. Efter en inte så lång stund tar vi höger och viker in på en av Malmös mer fashionabla gator. Här står Madickenvillorna på rad. Julstjärnorna är gigantiska, eftersom fönstren är detsamma, kransar och röda rosetter pryder de enorma ytterdörrarna som renoverats med varm hand. Vi saktar in på just den här gatan. Och insuper lite av atomsfären. En främmande luft andas vi där. Å kanske saktar jag medvetet farten för att dra ut på det som jag vet komma skall. Allra längst ner på gatan står Det. Huset som Personifierar Den Lyckliga BarndomsJulen i Ett Stort Jävla Nötskal. Huset är vitt. Så klart. Det är pyntat. Med liksom bara smakfulla saker, en skön blandning av gammalt och nytt, som "Family Living" skulle ha uttryckt det. Där inne skymtar man välväxta amaryllisar tillsammans med kristallkronor och Joseph Frank-tapeter. I köket står kakburkar på rad och stearinljusen brinner.

Men hur i allsin dar hinner jag se allt det här, undrar ni nu.
Då är ni inte uppmärksamma. Jag sa ju; fönstren är stora, jag cyklar mycket långsamt. Okej!?

Men det är inte slut här. De senaste dagarna har huset fått liv, i form av människor. En morgon kom MadickenMamman ut på trappan tillsammans med det lilla barnet. Mamma hade vit ullig basker, rosa rouge på kinderna, en fantastisk yllekappa som smet om den smala midjan som markerades av ett smalt moderiktigt bälte. Den lilla hade ljusrosa kappa. Pappan vinkade från dörröppningen. Han hade mörkblå pullover och vit skjorta. Ung och snygg. Som tagen ur Gillettereklamen.
- Glöm inte att stänga grinden efter er, ropar han sockersött till de ulliga, rosa.

Baskermamman slänger med de blonda hårtestarna som smitit ut från baskern, lite busigt men sådär charmigt, ni vet.
- Närå, älskling, vi stänger. Ses sedan, säger mamman och tar den lilla i handen och promenerar iväg.

Vi viker runt gaveln på huset och där har man direkt insyn till det gigantiska vardagsrummet. Pappa går runt och blåser ut stearinljusen, rättar till skjortkragen framför den guldinramade hallspegeln. Redo för ännu en dag i det perfekta julparadiset.

Foto: Cajsa Wiselquist

Om sju dagar kommer mina julänglar hit. Då jädrar ska vi ha en sjuhelsikes madickenjul. Vi ska pynta upp radhuslådan så den kantrar. Vi ska baka och äta, dansa runt granen och öppna julklappar. Förvisso blir det utan kristallkronor, men indienlamporna går ju inte av för hackor och dessutom har vi ju Joseph Frank-tapet i köket!

To ask someone out!

2009-12-11T08:04:00.005+01:00

Personen på bilden är för närvarande kär. I en K. Kommunikationen mellan de tu - som enligt säkra källor "är ihop", sker via kompisar. Det är föööör pinsamt att prata med varandra direkt. Det faktum att allt sker på engelska försvårar ju också situationen en aning. Häromdagen på väg hem från skolan;
- Mamma, vad gör man när man frågar ut någon?
- Ähhh...?
- Ja, vad gör man då, när man frågar ut?
- Man ställer frågor, man intervjuar, alltså vad gäller saken?
- K´s kompis sa till mig idag att jag borde "ask K out".

Lille vännen. Ja, hur som helst har frågan ännu inte ställts.

Men det spritter i kroppen på lille W och han har helt klart extra stora koncentrationssvårigheter.
Igår;
- Mamma, jag måste hem och dansa framför spegeln.
- Varför då?
- Därför att jag känner mig som Michael Jackson. Så ung och levande!

Jag valde att inte påminna honom om att Michael Jackson varken är särskilt ung - eller levande för den delen.

Ikväll laddar vi med fredagsmys, Wilmer har sovaöverkompis och vi ska väl heja på .... ?, i Idolfinalen. Ja, vem? Nä, faktiskt, sedan brudarna åkte ut skiter jag i vilket. Men kanske väger min röst lite över för Kalle eftersom jag är tämligen säker på att jag suttit bredvid hans mormor och morfar på tåget. Bara en sån' sak!

Grönkål...

2009-12-06T17:25:00.005+01:00

...är min bästa vän. Just nu ligger en del av den på tork i G´s lånade tork och det som inte fick plats puttrar i en gryta tillsammans med goda kryddor och grädde. Har satt i mig nästan allt under tillagningen - för det är ju så otroligt gott. För utsökta grönkålschips; använda med fördel Renée Voltaires recept.

I helgen hade vi den traditionstyngda Adventspizzan för det traditionsenliga gänget. Då hade vi så snoigt i köket så vi hann inte ta en enda bild. Men det var jättetrevligt. Ja, åsså i fredags var vi förstås på "Lemongrass", MALMÖS ABSOLUT BÄSTA RESTAURANG ALLA KATEGORIER, och firade bröllopsdag. Elva år. 11.

Så trots fest både fredag och lördag så fann Fredrik krafter idag att lägga golv. Han har lagt det gamla golvet, som vi slet ut på övervåningen, i sin älskade verkstad. Det rummet andas kärlek nu. Alltså en mans kärlek till sina verktyg.

För övrigt väntar vi med spänning på glöggen i tvättstugan, som ännu inte puttrar...? Men vi sitter inte lottlösa under tiden.

Mot julen. I full fart.

Ååååh då veeeet man - att nuuuuu är det juuuul....

2009-11-29T18:04:00.005+01:00

Ja, hur vet man egentligen att det är jul? Vet man för att det hänger julstjärnor i varje fönster? Eller för att Fredrik gått i total ljusslingespinn utomhus? Nä, egentligen finns det bara ett säkert tecken:

Och det är när Fredrik gjort sin julsenap. Men i år måste han ha varit extra inspirerad, för se nu, har ytterligare ett litet jultecken visat sig:

Han har banne mig satt en glögg. I en indisk vattentunna. I'm impressed. Till helgen hämtar jag och G grönkålen på Annedal - sedan kan ingen komma och påstå att jag vi inte tar julen på allvar.

Rimmat Fläsk - nu också som godis!

2009-11-25T11:44:00.003+01:00

Sveas Karamellkokeri på Limhamn har kokt fläskbitar till vår bok, både salta och söta. Finns att köpa på en julmarknad nära dig!

Shabby chic!

2009-11-22T14:08:00.006+01:00

Hittade ett par mörkbruna, lite slitna ljusstakar som jag "fyndade" på en gata i Indien. De kändes lite murriga - men med lite vit färg blev de jättefräcka.

Finaste hyacintgruppen fick jag av J i fredags.

På grund av ihållande regn ligger bräderna orörd där ute. Inget byggande idag. Efter en långpromenad i regnställ, myser vi inne istället.

Stairway to heaven...

2009-11-21T16:57:00.006+01:00

...eller åtminstone till källaren. På begäran - här kommer bild på vår sjukt coola källartrapp som numera går i blanksvart.

Husets insida är nu officiellt klarförklarat. Idag när vi var på Bauhaus (jo, vi hade ärende...) njöt vi av att vi inte skulle köpa penslar, färg eller målartejp. Vi riktigt gick där och hånlog åt alla trötta människor som köpte rollers och hade målarfärg på skorna. Så skönt att veta att nu jävlar är det färdigmålat på åtminstone...några år. Jag har slängt t-shirten som jag haft på mig under hela renoveringen. Den stod av sig själv. Den hade banne mig varit värd att rama in. Eller åtminstone fota och visa på bloggen. Men nu vilar den i frid och slipper den uppmärksamheten.

Imorgon börjar vi på baksidan ute. Pray for sunshine.

Tjejmys de luxe!

2009-11-21T16:40:00.008+01:00

Igår var jag värdinna för det the girls. Fredrik och Wilmer kommenderades bort för att tjejsnacket skulle flyta fritt (å gjorde det!), men Fredrik tände iallafall marshaller och ljusslinga för att välkomna brudarna. Ja, det såg faktiskt ut som ett riktigt Las Vegas där utanför, men det skiter jag i för jag älskar ljus (precis som min man).

Är mycket nöjd med mitt "höstpotpurri". Vilket j-la ord. Höstpotpurri. Det låter som nåt' de rike håller sig med PÅ Limhamn. Åsså jag.

I entrén (ni vet, det finns grogg och drink åsså finns det det hall och entré, man väljer vilket man tycker passar bäst), fick gästerna mini-Henckel Trokell med sugrör och så fick de gå husesyn i riktig "Halv Åtta Hos Mig-anda". Det oades och åades och iades en del, speciellt när de gick in min fantastiska garderob, och det var ju kul att kunna impa på så coola brudar som mina vänner.

Middagen var a' la 80-tal. Räkcocktail, kreolskan och konserverade päron med aftereight. Nostaglitripp.

Ja, så först åt vi. Sedan drack vi mest. En hel del.

Sen' tvingade vi en av oss att joina FaceBook, liksom mot hennes vilja. Sedan avslutades kvällen med ett MYCKET INTRESSANT samtalsämne, som jag aldrig, någonsin, i hela mitt liv, skulle våga berätta om. Åtminstone inte i nyktert tillstånd.
Ikväll blir det Racklette-järn och lördagsmys in the family.

Mosters bästa Ninne!

2009-11-19T21:46:00.002+01:00

Nu längtar vi verkligen...

Glansdagar!

2009-11-19T16:12:00.002+01:00

"Rimmat Fläsk" fortsätter att gå som tåget och det känns som vi åker på en jättelik räkmacka just nu. I eftermiddag firade vi faktiskt med bubbel. Foto är från fina bokhandeln "Hamrelius" i Malmö idag.

The limerick is back!

2009-11-17T07:34:00.004+01:00

Boksuccén är ett faktum. Missa inte att beställa boken, du också!
Den perfekta julklappen till nära och kära som dessutom gör gott för ALS-forskningen.

Back to the fifties!

2009-11-15T20:33:00.004+01:00

Trappmatta lagd.

Originalstänger i bästa skick. Kul att använda det ursprungliga. Nu skulle jag helst vilja lägga mig men se det går ju inte. Nu ska vi stänga in Wanda och Wilmer i Wilmers rum och sedan måla källartrappan. Svart.

Ekenäs Slott

2009-11-15T20:19:00.009+01:00

Vi har varit slottsfolk i helgen. P & G & vi har åkt med husbilen ända till Ekenäs Slott i Östergötland för att gå på julmarknad. Ja, riktigt så stolliga är vi väl inte. Fredriks kusin med fru jobbar som förvaltare på slottet så det hela blev liksom en kombinerad släktträff.

Vi inhandlade diverse goda jullivsmedel och insöp julstämningen så gott vi kunde - trots grådisigt regn.

Slottet precis innan skymningen.

Inte lika glamoröst femtio meter därifrån, där statarfolket fick bo, det vill säga vi... Men ingen har bott på själva slottet sedan 1920-talet så det fick vi väl hacka i oss, I guess. Summa summarum - en trevlig helg - och shit - vad käckt det är med husbil.

Höstat på Priors!

2009-11-08T16:54:00.010+01:00

Åsså lite lökar inför advent.

Efter att Wilmer, jag och Wanda hade städat gården och kört fyra proppfulla sopsäckar med löv till soptippen blev Wanda så här trött!

Kina-presenter!

2009-11-08T16:05:00.008+01:00

Igår kom äntligen Fredrik hem från Kina. Jippi! Förutom att vi är glada att se honom och att våran man/pappa är tillbaka hemma så blir man ju lite upplyft att alla fina presenter som Fredrik alltid skämmer bort oss med. Förutom en rejäl påfyllning av mitt Clarins-förråd tillika barskåpet så fick jag fina mockahandskar i olika kulörer. Ja, ett par liknar mest ett par trädgårdshandskar men lite oväntat att de ändå var i mocka.

Fredrik själv fick en drös med nya skjortor perfekt uppsydda, till skillnad från Kappahl/Dressman-stuket där Fredriks ärmlängd kräver att den övriga skjortan blir i gigantstorlek.

Åsåå bäst av allt. Min käraste käraste Elin (som bor i Peking)!!! Min vän, hon känner mig verkligen. Vad skickade hon med med om inte nya skor, som jag ju så väl behöver.

Först ett par underbara silvriga Converse, som jag redan älskar och ska ha på mig imorgon. Jag uppskattar verkligen skånska mildvintrar som tillåter en allroundgarderob.
Dessutom fick jag de här - fantastiska partyskorna som jag givetvis ska stappla runt i hela advent, jul och nyår!

Svarta. Lackiga. Höga. Röd botten. Apropå hålfotsinlägg...

Trötta trotjänare

2009-11-03T18:42:00.003+01:00

Jag har alltid tyckt om mina fötter. De har burit mig genom vått och torrt, good and bad. Aldrig har de klagat. Jag har tryckt in dem i de mest omöjliga skor (ja, det syns i viss mån), men ändå - de har aldrig klagat. De har sprungit åtskilliga mil, hoppat många aerobicshopp och jag har alltid kunnat lita på dem.

Jag har en väldigt hög hålfot och Fredrik är plattfot. För- och nackdelar med dessa två olika fottyper har vi diskuterat många och långa gånger. Jag har alltid hävdat att ett rejält fotvalv är en bra fot. När Fredrik sätter ner sina fötter i sand ser det ut som någon passerat med snöskor. Mina avtryck blir smala och nätta. Därför gör det mig extra ont att nu måsta krypa till korset. Har fått så jädra ont i den vänstra foten sedan ett tid tillbaka och idag fick en läkare titta på den.
- Jaaaaaa, en sån' här fot håller i cirka 40 år, sedan är den slut, sa doktorn obekymrat.
- Va???
- Ja, du ser väl att fotvalvet är för högt. Du måste gå i fotriktiga skor och dessutom använda inlägg om du vill slippa smärtan. (1-0 till Fredrik).

Du behagar skämta!?

Jag. Har många skor. Som jag har för avsikt att fortsätta använda. Jag vägrar inlägg. Det känns värre än den värsta cykelhjälmen på nystylat hår. Jag lider hellre pin. För att vara fin.

Det finns barn...

2009-10-31T23:39:00.006+01:00

...åsså finns det barn. Hos oss finns de av den allra bästa kvalité. Längtar så till julen när jag äntligen ska få rå om alla tre samtidigt. Ninne, Helle & Majen - bring them on, I am ready!

Foto: Cajsa Wiselquist

The end is near!

2009-10-28T17:50:00.013+01:00

Hela veckan har vi målat Wilmers bokhyllor. Men det var det värt. Det blev ett stort lyft för rummet som innan fondvägg och målning gick i beige och grått. Inte kul när man är tuff kille i sina bästa år.

Stående hyllan blev alltså limeneongrön och den liggande hallonröd. Alla grejer kom liksom så mycket bättre till sin rätt.
Vi har också målat färdigt allt i källaren nu (återigen, tack mamma för din ovärdeliga hjälp i sammanhanget!).

Alla lister, karmar och dörrar har gått från gröna med bajsbrun inramning till vitt och svart.

Nya handtag - gjorde också sitt till!

Jo, så har ju Fredrik byggt nya högtalare till min "tvättstugestereo". Vilket man ju kan säga - så här mellan oss - är att kasta pärlor till svin. Jag lyssnar bara på P1 när jag stryker och vissa vardagskvällar på den kanalen vore det nästan bättre utan högtalare.

Nu är det bara ett litet projekt kvar inomhus...

Källartrappan ska bli svart. Give us our blessing and pray for a good result.

Snart ska vi äntligen hämta hem gullepluttswilmer. Undrar vad han säger om den hallonröda...?

Jag älskar hösten!

2009-10-26T16:49:00.004+01:00

Jag tycker om hösten. Då tänder vi ljus och myser. Och det finns så mycket att glädjas åt. Till exempel att man har en fin familj och att alla är friska.
Det är inte självklart, det påminns man om när man läser om Helena & Peter, vars bok vi ger ut på Xenofilia den 16:e november.

Shopping de luxe!

2009-10-24T14:55:00.014+02:00

Idag har jag och Fredrik shoppat. Och då menar jag inte på Bauhaus (jo, vi var ju faktiskt där också men, men...).

Jag köpte en finfin orange Triwa-klocka. Ja, jag vet att det var trendigt i somras men jag är lite sen och jag tycker fortfarande att de är jättefina. Blev sugen på den gröna också men tog iallafall den oranga, eftersom det var den jag hade fått en hang-up på.

Snygg-Fredrik köpte tjusig Chadburry-skjorta (nu blir det kopiering en masse i Kina!) åsså köpte jag en väldigt fin halsduk till honom.

Jag hatar folk som är "öppen i halsen", som man säger där jag kommer ifrån. Både Wilmer och Fredrik är experter på att vara "öppna i halsen". Det ser oklätt och kallt ut. Fredrik ville inte ha en scarf.
- Jag tänder inte på den här, sa han när vi provade en vinröd.
- Det är inte du som ska tända - det är jag, svarade jag.

Alltså; kille med öppen hals = blä. Kille med snygg halsduk = mums!
Jag vann striden i affären och halsduken inköptes. Nu börjar kriget med att få honom att använda den också. Trägen vinner.

Efter detta beställde vi matta till ovanvåningstrappan. Det blir en snygg grå och det kommer att bli fräckt med de gamla originalstängerna som finns kvar. Ska visa när det är färdigt.

Sedan gjorde vi det stora misstaget att åka på IKEA för att köpa tidningsställ till toaletterna. Hur tänkte vi då? Lönehelg och IKEA slog upp portarna för det nya, näst största i världen varuhuset i onsdags. Vi var dessutom hungriga och tänkte kombinera besöket med lunch. Jo men visst! Tänka sig att det var fler än vi som tänkte så. Efter att köat en bra stund för att få komma in på parkeringen upplystes vi av en anställd att vi tyvärr inte var välkommen in i restaurangen för den var överfull.
- Men ni kan äta i köttbullstältet på parkeringen om ni vill!

IKEA är fantastiskt. Inte bara öppnar man Malmös största restaurang (500 platser). Man tar sedan med i beräkningen att platserna inte kommer att räcka och ställer därför upp ett köttbullstält. Jag älskar IKEA. Snyggt och smart. Alltid. Vid kassorna var det inga köer alls för de hade typ 70 kassor öppna. Förutom de obligatoriska ljusen och de planerade tidningsställen köpte vi också den här oplanerade gjutjärnsgrytan.

Nu blir det många goda långkok i vinter. Gryta. Det är gott. Har precis återupptäckt den gamla 80-talsrätten Kreolskan. Den blir perfekt i den här grytan.

Sedan köpte jag färg till Wilmers bokhyllor som ska harmonisera med grafitti-väggen. En blir hallonröd och en blir ljusgrön. Killen på Bauhaus frågade vad jag skulle måla;
- Möbler sa jag.
- .....okkeeeeejjj, sa killen och blandade skeptiskt iordning färgerna.
På Bauhaus imundigade vi också en varsin baconinlindad korv från "Pölsemannen". Jag älskar "Pölsemannen" också. Och baconinlindad korv älskar jag definitivt.

När vi kom hem analyserade vi varför Wanda inte fattar sin kattlucka. Vi har en teori om att den sitter för högt så att hon liksom inte når att gå igenom. Så nu har Fredrik snickrat en gångbro.

Hi hi! Den katten är ganska bortskämd.

Älsklingswilmer är hos kusinerna i Sundsvall och förlustar sig. Det är tyst och tomt i huset. Det är inte lika tyst och tomt i min syster hus.

Foto: Cajsa Wiselquist

Ikväll ska vi gå på vår absoluta favoritrestaurang (ja, efter "Pölsemannen då!), nämligen på "Lemongrass".

Där vet jag redan vad jag ska äta:
Rice paper wraps: rispappersvårrullar fyllda med tigerräkor, glasnudlar, thaibasilika, mynta, sallad, hoisinsås och rostade nötter.
Fredrik kommer att äta:
Chili pepper squid: torrwokade strimlor av bläckfisk och grönsaker smaksatta med chili, peppar och rostad vitlök.
Fredrik kommer säkert som amen i kyrkan att till varmrätt äta:
Sticky beef: friterade krispiga biffstrimlor glaserade med söt chilisås, grönsallad av ruccola och basamicodressing.
Själv har jag inte helt bestämt mig men det lutar nog åt:
Roasted duck: grillad marinerad anka, vitlöksfrästa bok choy, friterad ankvårrulle och söt soyasås.

Det kommer hur som helst att vara väldigt gott! Vi ska för första gången ta bussen hemifrån eftersom vi planerar att dricka av deras utsökta viner också.

Tittar du på tv med rent samvete?

2009-10-23T15:58:00.005+02:00

Otaliga äro de middagar, fester och andra trevliga begivenheter då jag hamnat i "radiotjänstdiskussionen", eller "publicservicediskussionen" som man också kan välja att kalla den. Har man den minsta lilla känsla för vad som är bra och värdefull tv & radio och inser man ju snabbt att man inte bör, men däremot måste betala tv-licensen. Alla delar inte denna åsikt med mig.
Eftersom jag inte ägnar mig åt angivarverksamhet så ska jag inte nämna några namn här men jag kan avslöja att jag ett flertal gånger blivit idiotförklarad av personer i min nära omgivning på grund av att jag alltid har betalat tv-avgiften och alltid, för evigt, så länge jag lever och har en tv, kommer att betala den. Amen. Nu har jag tagit det ett steg längre. Och det är jag stolt över. Igår fick jag ett brev från Radiotjänst. Tillåt mig citera:

"Hej! (hej på er själv ni, älskade Radiotjänst!)
Du har gjort en överbetalning till Radiotjänst (det förvånar mig inte en sekund, så betalningsbenägen som jag är till er!).
Vi placerar pengarna på nästa faktura eller på tidigare obetalda fakturor/avgifter om sådana finns (stopp och hallå, nääää sådana finns verkligen inte, ni är alltid de första som får mina surt förvärvade slantar, men jag är beredd att överse med den meningen).
Om du vill ha pengarna återbetalda, kontakta kundtjänst (skulle aldrig falla mig in, behåll ni pengarna - där gör de bäst nytta!)
Hälsningar RADIOTJÄNST I KIRUNA (vänliga hälsningar skulle ha varit på sin plats till en så trogen kund men jag antar att de skickar en del brev med inte fullt så trevliga budskap så jag fick väl standardhälsningen?).

Jag har alltså inte bara betalt min tv-avgift en gång. Jag har betalt den två gånger. Jag kommer den närmaste framtiden att titta extra intensivt samt se alla repriser. Because I'm worth it!

PS; Åsså konstaterar jag att jag tillhör Malmös creme de la creme!

Ny vägg i youngster-room!

2009-10-17T21:00:00.005+02:00

På grund av badrumsutbyggnaden fick vi ju lov att göra lite intrång på Wilmers rum. Men han fick en en cool fondvägg som tröst. Så småningom ska jag måla hans två bokhyllor i fräcka färger som harmoniserar med väggen.

Let's go down memory lane...

2009-10-17T20:45:00.010+02:00

Här är vårt badrum, som det såg ut när vi flyttade in. Funkis, original från 1957. Några ångestfyllda veckor senare har vi fått det ursprungliga badrummet både utbyggt och renoverat.

Vår fina lavastensspegel som vi köpte i Indien.

Det nyblästrade svarta elementet gör sig bra tillsammans med det svarta golvet och det vita kaklet.

Skön dusch...med inbyggd hylla - som var mitt absoluta krav för det nya badrummet!

Vår duschvägg av glasbetong.

Fina spotlights i taket.

Det var faktiskt Fredriks mamma som påminde oss i eftermiddags att vi inte hade bloggat det nya badrummet. Det har ju faktiskt varit färdigt i två veckor. And we enjoy!!!

Konsten att nästan fatta...

2009-10-16T23:26:00.004+02:00

Ikväll diskuterar jag och Wilmer fel och rätt i kvällens "Idol". Programmet som hur man än vänder och vrider på det; väcker känslor. Efter en kort diskussion om kvinnligt och manligt konkluderar Wilmer sakligt:
- Mamma, du vet hur det är ; det finns inga dåliga saker - det finns bara dåliga kläder!

Jag tror han någonstans hänvisade till det mer kända; "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder", men liksom anpassade det till situationen. Eller nåt'.

Sötaste tvättstugan på Priors!

2009-10-15T19:44:00.020+02:00

Okej friends, här kommer kapitel femtioelva i familjen Töörns renoveringssaga. Men vi får ju för ordningens skull börja från början...

När vi kom till huset såg tvättstugan ut såhär. Det kändes som att det fanns förbättringspotential.

När vi så småningom flyttade ner våra duschfaciliteter till tvättstugan och stod där med en slang kändes den anmodade "förbättringspotentialen" väldigt långt borta. Ja. Väldigt. Faktiskt.
Till historien hör att vi inte har investerat ett öre i tvättstugan (mer än golvet som vi lagt i hela källaren), eftersom vi ändå någonstans ansåg det vara det minst prioriterade att lägga pengar på i nuläget. Något som faktiskt blev till en ganska kul utmaning.

Så här blev det iallafall.

Pelargoner som ska övervintra bidrar till mysfaktorn på en ditsatt träskiva som får agera fönsterbräda.

Gamla Höganäskärl och doftande hotelltvålar från hela världen i fin teburk från Österlen blir fröjd både för ögat och näsan.

Man behöver väl inte avstå mys bara för att det är en tvättstuga? Personligen spenderar jag en hel del tid där...

Strykhörnan, med den nödvändiga radion...

Fredriks farmors blomstertavla tillsammans med mårbackan.

Jätttegamla strykjärn från min släkt som bott i ett förråd i alla år. "Nån' gång ska de väl komma till användning..." Ja. Nu.

Till och med den gamla brudkistan fann sin plats som förvaring- och avlastningsyta.

Ja, just det; de här gamla tvättsorteringskorgarna från... från... ja, just det...IKEA 2009. Okej, jag erkänner; en investering är gjord.

Jo men visst. Även Wandas lilla hörna har en lampa som lyser enligt impulser från månen eller nåt' (se tidigare inlägg om Fredriks timer-disfunction). Om detta arrangemang vet jag intet, men absolut; Wandypandy eller Wandis (som hon - tyvärr - numera kallas) måste ju också få ha det lite mysigt...

Summa summarum; detta är absolut ingen speciellt stylish tvättstuga men här satt vi mer en ära i att göra den mysig och funktionell med inga eller åtminstone väldigt små medel. Investering: vit väggfärg, svart dörrfärg, klinkers på golvet samt två tvättkorgare från IKEA. Alltså; ett klart budgetalternativ.

Ja men så; slutet gott, allting gott, tänker ni nu... Åh nej, än har vi många (och förmodligen långa) kapitel kvar. Hoppas kunna blogga ut själva källarkorridoren inom kort, som vi klätt med vita bokhyllor, svarta dörrar, snygg matta och spotlights. Kan bli bra...

Nä, nu går jag banne mig ner och hänger lite tvätt! Kanske luktar lite på blommorna, tvålarna, lyssnar på radion eller helt enkelt tar fram en matlåda från den extra frysen som vi faktiskt också klämt in där nere.

Welcome to my Wardrobe!

2009-10-11T17:29:00.013+02:00

Så, boys and girls, var den äntligen färdig. Min walk-in closet!

Enligt Wilmer och hans kompis har vi 93 par skor. Än så länge.

Remsandaler får hänga på sidan.

Garderobssystemet är byggt på plats, helt anpassat efter alla skrymslen och vrår i källaren.

Alla väskorna på plats på de, för ändamålet, inköpta indiska krokarna.

Alla sjalarna på original-hatthyllan från huset.

Ville så gärna få med den gigantiska lädersandalen från Turkiet. Den fick bli halsbandshängare.

Efter en lång väntan är MITT projekt i det här huset klart. Stor hjälp har jag haft av Fredrik, min mamma samt alla hantverkare som dragit sitt strå till stacken. Just det; det svartblästrade elementet kommer på plats till veckan. Är jag nöjd? JAAAAAA - SUPERNÖJD!!!!

Sista grillningen?

2009-10-07T18:32:00.002+02:00

Örtmarinerat lamm på grillen. Till det parmesanslungade tagliatelle, rött vin och ljus på borden.
Vad ska man annars göra en alldeles vanlig onsdagskväll i oktober?

Time Management

2009-10-02T20:31:00.004+02:00

Foto: Nexa Trading AB

Fredrik älskar tajmrar. I alla dess former. Alltid. Ibland till den övriga familjens förtret, eftersom man aldrig kan tända eller släcka en lampa som man vill (jag vet, jag har varit inne på detta tidigare). Men se nu, har han nått en högre höjd. Numera styrs våra tajmrar av solen. Jo, ni läste rätt. Solnedgång och soluppgång bestämmer numera huruvida min lampa lyser eller inte.
- Men hur i h-vete vet timern vilken tid solen går ner, frågar jag, lite näsvist.
- Det läser den av på internet, svarar Fredrik självklart.

No further comments.

Fredrik fortsätter (glad över att någon vill prata om detta viktiga ämne).
- De kan också styras av vädret! Men jag har ännu inte kommit på varför jag vill ha en lampa som styrs av temperatur och väderlek. Men det kommer jag nog snart på...

...Ja, å då jävlar liksom... Jag väntar med spänning. Not.

The Artist!

2009-10-02T20:17:00.006+02:00

Har varit på konstutställning på Bladins International School. Wilmer hade bidragit med flera verk och fick fina omdömen såsom;
- This boy is very creative and full of fantasy! (O yes, don't we know that!).

De här kreationen kommer inte riktigt till sin rätt på bilden men är faktiskt jättecool.

Häromdagen kom han hem från fritids och såg ut såhär. En fritidsfröken som förmodligen drömmer om att jobba som sminkös på dramaten (eller kanske Skansen?). På eftermiddagen när Wilmer skulle leka med sina "tuffa kompsiar" på gatan hörde vi föjande;
- Jag har varit på barnkalas hos min mammas kompis småungar. Alla var tvungna att färga sitt huvud.

Lögn, lögn, förbannad lögn - men en liten vit lögn har väl aldrig dödat någon?

Xenofilia på Bokmässan!

2009-09-25T20:11:00.007+02:00

Äntligen, äntligen, äntligen - är vi här. Ja, sen´ i onsdags för att vara exakt. Det är väldigt kul att vara på mässan, speciellt när man har finaste montern på "gatan" (nej, vi står inte i samma kvarter som Bonniers och Nordstedts), men i allafall.

Talangfull illustratör får hugga tag i grovjobbet. Det mindre glamorösa, liksom...

...nöjd förläggardirektör dyker upp lite senare och småpysslar lite.

Alla lockbeten är tillåtna. Jag har bakat alla småkakor (nästan).

Två dagar har gått och två dagar är det kvar. OCH XENOFILIA'S HJUL RULLAR!!!

Språkliga utmaningar!

2009-09-22T05:28:00.003+02:00

I helgen var Wilmer med O medan vi firade bröllop. I vanlig ordning tar det inte lång tid för Wilmer att nosa upp något att köpa. Eftersom vi hade skilts åt med stränga förmaningar att inte slösa bort pengarna på onödigheter visade han dock på en liiiiten betänksamhet inför den första stolleprovsaffären. MMS till min mobil klockan 12:15 på söndagen.
Bild på en tygtiger från Tekniska Museets Shop:
- For jag sopa? (översättning: får jag köpa?)
Jag svarar;
- Nej älskling, vad kostar den?
Svar från min ohängde son, som bör jobba en del på sin stavning;
- Jag har redan shut den (översättning; jag har redan köpt den!)

Over and out.

Mysdjurshögen har förärats med ytterligare en medlem. En liten tiger som Wilmer döpt till London (!?).

The Ekman's

2009-09-22T05:18:00.010+02:00

I helgen var vi på min kusin T's otroligt fina bröllop i Stockholm.

Vigsel i Hedvig Eleonora kyrka och därefter fest på Villa Källhagen.

Ja, det var ett synnerligen fint bröllop, med underbar mat och ett väldigt vackert brudpar. Tack för att vi fick komma och lycka till med allt.

Maxad onlinepizza

2009-09-21T22:51:00.002+02:00

Nu är det kört!

MAX finns nu på onlinepizza.

Fram till nu har vi ju kunnat sansa oss, eftersom hämtpizza ändå har en viss tjusningsbegränsning. Men nu vette fan hur det ska gå? Seriöst renoveringskaos tillsammans med Max Online. Vi kommer att hamna på botten.

Prior i perspektiv

2009-09-21T22:41:00.001+02:00

Flygbild av vår gata, tagen av Pekka, vår granne.

I de dammigaste vrår -

2009-09-15T18:45:00.007+02:00

- finns det hopp om livet!

En gång i tiden var damm något som jag bekämpade. Jag tog fram en dammtrasa, torr eller något fuktig, och så dammade jag. På senare år, när jag fick råd, anlitade jag en trevlig dam som dammade bort alla mina dammråttor varje fredag. Damm. Var ingen grej i mitt liv. Inget som jag tänkte på.
Men det var då. Dammet har vunnit över mig nu. Jag dammar inte längre helt enkelt av den enkla orsaken att det varje morgon kommer in en man i mitt hus och dammar ner något så överjävligt att det faktiskt inte går att beskriva. Mitt i dammet brukar han dessutom lämna sin skitiga keps, sin halvdruckna kaffekopp och kanske en gigantisk hög med något slags torrt betongpulver som kryper in i varje por. Det beror lite på hans dagsform.
Jag har valt att förlika mig med mitt öde. Jag hasar runt och gör fotspår. Wanda går inte att klappa för hon är så impregnerad av damm. Musen på datorn går liksom inte att styra för den sitter fast i damm. Men visst - det sitter kakel på badrumsväggarna. Bara en sån' sak. Dammdammelidammdamm!

Min ursäkt för min usla bloggfrekvens är den att det har varit en, minst sagt, hektisk arbetsperiod den senaste tiden. Bokrelease för tre böcker, releaseparty (shit, det tog på krafterna!), kurs i Stockholm och alla förberedelser för sälj och bokmässan i Göteborg. Det är ju inte konstigt att vi ibland måste dricka liiiite vin på kontoret. För att mäkta med!

Svar på trädgårdsfrågan!

2009-09-10T10:43:00.003+02:00

Hej Anna,
Din konstiga växt heter Kermesbär och används bla. att färga med. Både vin och saft men oxå tyg och garn.

Tack snälla, uppmärksamma, trädgårdskunniga bloggläsare för ditt svar.
Nu vet vi.

Vardagsrumspremiär!

2009-09-06T15:30:00.007+02:00

De fina ljusen jag fick av G på min födelsedag har äntligen fått komma till användning.
Spraymålad ljusstake.

Igårkväll var P & G premiärmiddagsgäster. Vi åt Raclette. Jag överåt. Hamnade i matkoma.

Men det kompenserade vi alla genom att cykla Limhamnsturen "En stad i staden" från boken "Gå till historien" i förmiddags. Kul bok, kan rekommenderas. Köp den på Sydsvenskan och sedan är det bara att börja gå (eller cykla, som vi gör) och samtidigt lär man sig massor om sitt närområde. 13 turer allt som allt.

Momiji's I like!

2009-09-06T15:28:00.003+02:00

Just nu önskar jag mig alla momiji's i hela världen. Känns inte som man kan ha för många...

Veckans trädgårdsfråga!

2009-09-05T13:34:00.004+02:00

Jag har hittat den här i trädgården. Vad sjutton är det här för konstig växt? En pinkus dildus räfflus, eller?
Alla som vet får gärna kommentera.

Helg hos Töörns!

2009-09-05T13:28:00.004+02:00

Helg innebär jobb. Mera jobb. Åsså lite jobb. Jag målar, städar och sköter marksservicen. P & F bygger trädäck på baksidan. Undrar ni varför det står stolar på terasstaket? Jo, för att Wanda hoppar ut och sedan tar hon sig ingenstans. Med stolarnas hjälp kan hon hoppa tillbaka in igen. Knäpp katt.

Snillen spekulerar...

Wilmer gör sitt bästa för att försöka leva ett normalt liv i renoveringsröran. Han och Albin väntar ut regnvädret med dataspel. Mitt i målningen.

Det är jag och Silvia!

2009-09-04T09:01:00.005+02:00

Tänk om jag skulle gå ner sju kilo (minst), släta ut alla rynkor kring ögonen, liksom strama åt kinderna uppåt (ja, egentligen finns det flera delar på min kropp som skulle må bra av en viss uppstramning, men det kan vi lämna därhän...), och tänk om jag liksom skulle göra en ögonförstoring när jag ändå håller på.

Nämen - då skulle jag ju bli så här snygg!

Foto: Milan Vent

Idag tar det aldrig slut!

2009-09-03T16:39:00.002+02:00

Någon dumpade just en stort lass med trätrall på vår garageuppfart. But we are still standing strong. Det spöregnar, men 800 kg kakelplattor är iallafall inburna i garaget nu. Å det var inte jag som bar...

Inga problem!

2009-09-03T11:36:00.002+02:00

Någon dumpade just 800 kg kakel utanför min dörr. Mitt i vägen. Men jag är inte bitter.

Hur kunde det gå såhär?

2009-09-03T08:01:00.012+02:00

Näää, det är inte en knarkarkvart från ett socialt reportage som jag skrivit. Nej, nej, nej - detta är ett hemma-hos-reportage, hemma hos mig. Till vänster mitt badrum just nu, de andra två bilderna är vår dusch i ögonblicket. Visst är det mysigt?

Å vad hände med blanka hyllor, upplysta med dimmerljus med vackra sjalar och smycken på krokar bredvid? Vad hände? Faktiskt så kom en garderobsbyggare igår och måttade och hummade och ritade. Väntar på hans offert nu och så fort golvet är lagt så ska det nog bli en walk-in-closet , äntligen.

Så visst händer det saker, även om man nu börjar inse att en så pass stor renovering tar sin tid och kräver tålamod. Hantverkare är märkligt släkte. De kommer och går, dyker upp och försvinner. Dricker kaffe och röker, för ett jävla liv och skitar ner något fruktansvärt. Igår rasade det ner betongbitar ner i kaffebryggaren och äggkokaren medan jag liksom stod där och skulle sätta på kaffe. Har reflekterat lite över att det nog är bra att vi har varit på träningsläger i Indien, innan detta. Vi har fått större tålamod, det är ett faktum och svenska hantverkare känns ändå som en dröm jämfört med indiska.
Och man får ju inte glömma bort att det är meningen att det ska vara lite kul också. Och det finns ljusglimtar.

Det här gamla orginalelementet till exempel, som ju så här vid första anblick inte är så himla kul. Men det ska skickas på blästring och lackeras i blank svart och sättas tillbaka i badrummet och det, believe me, kommer att bli sjukt snyggt.

Och så får jag inte glömma familjens nya lilla glädjespridare.
Som nog tycker att hon har kommit till en väldigt stökig familj.

När jag jobbar hemma viker hon inte från min sida (skrivbordet) på hela dagen. Favoritplatsen är egentligen rakt över tangentbordet på datorn men när inte det funkar så lägger sig Wanda bredvid indiska gubben på fönsterbrädan.

Idag har jag mycket jobb att fixa och dessutom kommer trallen till terassen, all klinkers till badrum och källare ska anlända, vardagsrumsväggen ska målas klart, föräldramöte i eftermiddag, Wanda ska till veterinären (nä, det där sista får jag avboka!), och jag måste ut och springa; jag har lovat min kusin att springa en halvmara om mindre än ett år. Fråga mig inte hur det ska gå till... Föresten glömde, vi måste åka och köpa en ny tvättmaskin också för den gamla har gått sönder. Jorå, visst seru, men det krävs mer än så för att bryta ner mig. Mycket mer.

So you think you can dance?

2009-09-01T23:43:00.006+02:00

Näää, absolut inte.

Och dessutom tittar jag, nuförtiden, aldrig på dokusåpor eller annat tjafs som sänds på typ; kanal tre, fyra eller fem. Jag gillar inte majoriteten av det som de kanalerna sänder även om det finns en del undantag ("Lyxfällan" och "Du är vad du äter"), eftersom jag älskar att vältra mig i andras olycka. Men de flesta andra program dissar jag helt enkelt, om inte annat på grund av den sjuka reklammängden. Men vad är det med SYTYCD-programmet? Kväll efter kväll fastnar jag i denna otroligt amerikaniserade show, som sänds från Hollywood, och som verkligen har alla ingredienser som jag inte gillar hos ett tv-program. Men just nu hejar jag sjukt mycket på Brandon - och tycker att alla andra kan gå hem och dra något gammalt över sig.

Men det är ju uppenbart att någonting är fel när jag tar upp er dyrbara tid med att blogga om sån´t nonsens istället för att berätta om att jag (+ fyra väninnor) sprang IForm-loppet ikväll och att jag sprang på en mycket tillfredsställande tid (för att var mycket otränad och för tjock för att ens kvalificera in mig i kategorin löpare). Och nej, tyvärr ingen bild heller för jag var fan för ful för det på den enda bild som togs.

Men det kommer säkert en morgondag - då allt är annorlunda. Då jag inte bloggar om patetiska dokusåpor på kanal fem och istället kan fokusera på att jag faktiskt tagit mig ut i motionsslingan (till skillnad från många andra). Då jag kanske kan berömma mig själv lite och och sluta titta på andras dansframgångar på tv?

Imorgon lovar jag att "bild-blogga" från vår nya dusch... shit - det kallar jag cliffhanger. Don't miss!

IKEA featuring Fredrik

2009-08-30T22:21:00.001+02:00

I min “Latjolajbanhörna” har nu en IKEA-möbel blivit något uppgraderad och den är nu äntligen på plats i vardagsrummet.

En tv-bänk från IKEA, några extra spånskivor från Bauhaus, en bashögtalare från JBL, ett litet slutsteg från Hifi Kit samt lite tankar och praktiskt jobb från Fredrik, har skapat en enkel men brutal del till vår hemmabio.

Den brutala undersidan som rör om i kvarteret!

Badrum. Före.

2009-08-30T19:24:00.005+02:00

Imorgon kommer de och river badrummet. Vi får duscha någon annanstans. I ungefär tre veckor.

Bye, bye...sunkiga "orginalbadrum". Orginal - shit vad glad jag är att jag inte föddes 1958 då detta tydligen betraktas som ett riktigt "hot" badrum.

Det nya blir ju inte stort heller, även om Wilmer får skänka en och annan kvadratmeter till fördel för det nya badrummet. Jag längtar och nu kan man ju snart börja nedräkningen eftersom de iallafall sätter igång.

Nya hyllor!

2009-08-30T19:18:00.003+02:00

Vi har efter noga övervägande slängt ut ett nästan, sprillans, nytt, vit, ganska, fint, skåp - och kört det på soptippen. Det sved lite i min recycle-själ ska erkännas men nöden har ingen lag. Vi har en helt annan plan för det utrymmet där skåpet stod och det kommer nog att bli jättebra.

Jag oljar hyllpan för fullt at the moment.

A room with a view

2009-08-30T19:15:00.003+02:00

Ja, kanske bor vi nära havet och allt det där men det kan inte hjälpas. Det här är min utsikt från tvättstugan. Idag har jag målat "utsikten" vit.
Det var ett jädrans meck.

Ett avslöjande...

2009-08-30T17:50:00.008+02:00

Ni som känner Fredrik, riktigt väl, vet redan. För er andra kan jag berätta att Fredrik har en böjelse. Han gillar att ha en verkstad, en liten (eller stor) pysslehörna där han får pyssla som en riktig man. Men en mycket viktig sak i Fredriks verkstad är den obligatoriska grogghyllan. Utan grogghylla, ingen verkstad.

Men den här gången har han tagit det till högre höjder. En dag, en helt vanlig dag för övrigt, i Bauhaus-kön vilar våra blickar på självlysande glasunderlägg. Jag säger trött till Fredrik;
- Men vem f-n köper sån't där?
- Jag, sa Fredrik snabbt och haffade ett underlägg.

Så nu är den självlysande grogghyllan, som dessutom skiftar färg, ett faktum i Fredriks nya verkstad.
I rest my case.

Det här är för övrigt bilder från ett "helt vanligt förråd" i ett alldeles vanligt svenskt villakvarter. Döm själva. Hur normalt. Det känns.

Indiska hörnan

2009-08-29T22:41:00.005+02:00

Jag har alltid haft svårt för människor som envisas med att presentera alla sina reseminnen i sin inredning.
Jo.
Det tycker jag verkligen inte om.
Men nu kan det inte hjälpas att jag ändå tycker att det kan vara lite schysst att blanda upp all ikeaprakt med lite annat. Så det vill sig inte bättre än att vår mathörna i vardagsrummet blivit lite indieninspirerad. Men jag tycker att det funkar i mixen med det för övrigt ganska spartansk inredda huset. Alltså, mina damer och herrar; halva vardagsrummet är, nästan, färdigt.

Jag inte bara står för mina indiska lampor. Jag ÄLSKAR mina indiska lampor. Speciellt nu när de lyser.

Ikväll åt vi pizza på den väldigt överreklamerade vedeldsugnspizzerian i Dockan med K. Det var verkligen inget fel på maten, vinet eller sällskapet, för den delen. Men servicen!? Vart var den? Kanske hade den gått vilse i servitrisens förvirrade hjärna.
Men en skön cykeltur får man sig när man vill äta "i stada". Wilmer är så duktig och cyklar glatt, ganska långt utan att knorra. Trots att han ikväll hade ont i halsen. Svininfluensan?

VVL!

2009-08-29T22:32:00.003+02:00

Föreningen VVL - Väga Vägra Lucka - har idag fått en ny anhängare. Wanda är mycket skeptisk till att gå in och ut via den nyinstallerade hightechkattluckan.

Men eftersom Wanda är en mönsterkatt så gick hon tillslut - både in och ut genom luckan. Vi har ännu inte kunnat pröva med chippet som ska sitta på halsbandet så att bara Wanda och ingen annan katt ska kunna gå in, för Wandas hals är allt för klen ännu för att släpa på detta chip (som faktiskt inte är så litet).
Men ute var hon idag - fri som en fågel (eller katt, kanske) - medan hela familjen bet på naglarna. Skulle hon komma tillbaka? All oro var onödig, Wanda inrapporterade som en plikttrogen orienterare. Ungefär var tredje minut hoppade hon in trädgården igen, för att kolla att vi liksom var kvar.

PS; Fredrik noterade att kattluckan dessutom, som ett bonus, skänker ytterligare önskvärt ljus in till min walking closet. Det sa han bara för att distrahera mig från tanken att tjejerna i "Sex in the city" inte har en kattlucka i sina garderober.

Om inte annat...

2009-08-25T09:35:00.002+02:00

...så kan man ju alltid blogga om att man råkar ha världens finaste man.

Foto: Jenny Ränzlöw

Undrens tid...

2009-08-23T21:15:00.003+02:00

Gör vågen. Jag har bakat.

Två rejäla grahamslimpor.

Sann lycka!

2009-08-23T21:12:00.001+02:00

Det finns vissa människor som känner sann, äkta, genuin och obegränsad lycka över vissa maträtter. Jag är en av dessa människor. Surströmming är en av dessa rätter.

Damm.

2009-08-23T12:03:00.006+02:00

Kom hem i fredags och då hade hantverkarna gjort ett hål i väggen mellan köket och vardagsrummet. Att det kunde finnas så mycket damm i ett hus...

Men det var det värt. För vilket fint hål det blev. Det kändes som vi fick ett nytt hus. Vi var tvungna att bara gå igenom hela fredagskvällen. Jag hade höga förväntningar på Hålet. Och de infriades - med råge.

Fredrik och Wilmer har åkt på dragracing. Jag ska städa och sedan ska jag baka bröd och göra pastagratäng. Mår faktiskt oförskämt bra - trots en fantastisk surströmmingsskiva igår hos J och H;)

Höga höjder!

2009-08-23T11:55:00.006+02:00

Wilmer har ju alltid klättrat väldigt mycket. I lyktstolpar, träd och allmänna stolpar som kommer i hans väg. Igår provade han på ett pass inomhusklättring hos Malmö Klättringsklubb. Han föll pladask för denna, lite nervpirrande, sport.

Ja, Wilmer såg lite skräckslagen ut när läraren begav sig upp på toppen.

Våra kvarter!

2009-08-23T11:13:00.004+02:00

"Limhamn är en stad i staden, en liten pärla med småstadskänsla och härlig atmosfär. Här trivs ung som gammal".

Ja, så står det på bostadssidorna i morgontidningen. Lite klyschigt får man nog säga, men ganska sant. Igår tog vi en härlig cykeltur i våra nya kvarter. Det finns inget bättre än när man får cykla, promenera och springa på nya gator, där man ännu inte kan varenda liten fönsterlampa och gardin i fönstren man passerar. När allt ska upptäckas. Och Limhamn har så många gator, så många hus att inspektera att det kommer att oss flera år att beta av.

Och framförallt är det härligt med havet och bron så nära in på husknuten.

Top Model a' la' Trää?

2009-08-20T23:20:00.003+02:00

HM's senaste barnmodell. Vi känner honom. Känns det som. Han bor i skånska Trää och är fyra år. Personen på bilden måste vara hans dubbelgångare. Kusligt likt lille V.

Vardagsparadiset!

2009-08-20T23:14:00.003+02:00

Det är vardag hos Töörns. Också. Vi "äter ur frysen" som är nåt' jädrans uttryck som jag fått med mig från barndomen... eller från Luther himself, vad vet jag.
Ikväll åt jag; lever, saltgurka, kapris och syltlök. Wilmer; tortellini med ketchup, Fredrik; värsta fina helgpastan med en (eller annan?) räksås. Kan inte minnas från när så det är lite oklart hur pass stor hans vinstlott var ikväll...?
Jo men visst. Så var det iallafall. Glamour, glamour - från morgon till kväll.

Altan och trädgård...

2009-08-18T11:37:00.003+02:00

...skulle i nuläget inte vinna några priser.

Hela betonghöljet på altanen är riven. Det tog tre dagar. Nu läggs nytt fuktskydd. Under tiden har inredningen hamnat lite "random" ute i trädgården.

Invigning at The Home Office!

2009-08-18T11:34:00.002+02:00

Började jobba igår och det är fullt upp. Invigde hemmakontoret imorse. Funkar väldigt bra.

Kärt återseende!

2009-08-16T11:36:00.005+02:00

I helgen träffade vi Holms. Wilmer tyckte det var supernajs att träffa Max igen. Max hade växt så in i norden och var knallbrun så Wilmer såg mest ut som en liten snabbmakaron bredvid honom.

Å vi kunde ju inte annat än att beundra Nathalies nya lekstuga - design a´la Artur.

En släktsaga

2009-08-13T17:30:00.012+02:00

Det var en gång en liten pojke (han hette Fredrik Töörn, men kallade sig själv för Igge). När pojken var mycket liten hade hans farmor en fantastisk hibiskus som väckte beundran vida omkring. Farmorn höll lille Igge mycket kär och gav honom därför ett litet (verkligen pyttelitet) skott av den oehört vackra hibiskusen, som lille Igge vårdade lika ömt som voro det en liten son (det skulle dock dröja några år innan Igge fick en alldeles egen liten son).

Skottet växte så det knakade och en vacker dag var hibiskusen stor och ståtlig och nästan i klass med den gamla farmoderns. Men se då hade Igge vuxit upp till en IT-nörd, slutat kalla sig själv för Igge, träffat tjej (moi!) och fått andra intressen i livet, så när karriären kallade honom till Japan, fick Fredriks pappa och hans fru G adoptera hibiskusen för en tid. Två år trodde de nog att det skulle röra sig om. På ett ungefär. Sisådär.

Men se, åren gick och Fredrik han kom hem men åkte igen, och aldrig blev det något tillfälle att återta hibiskusen, kanske därför att den under P & G's vård vuxit sig till en abnormt stor växt, så man kan nästan undra om den fått anabola eller nåt' ? Eller så är det helt enkelt bara havsluften i Höllviken, G's gröna fingrar och P's kära omvårdnad som fått den att växa till ett gigantiskt träd, från det lilla ömma skott som Igges, nä, förlåt, jag menar Fredriks, farmor en gång gav den lille gossen.

Men så en dag kom Fredrik hem, från ännu en strapats på de södra breddgraderna och köpte hus (igen) i Malmötrakten och ryktet spreds sig om att nu skulle bopålarna slås ner - ganska definitivt. Adoptivföräldrarna (alltså P & G), andades då lite försiktigt att kanske - bara kanske - skulle det vara läge för den enorma hibiskusen, att få flytta hem till pappa igen? (märk väl att hibiskusen nu har nått den mogna åldern av 33 år och man kunde tycka att den borde klara sig själv, men vi vet ju alla hur svårt det är nuförtiden, för de unga att skaffa något eget, så det får väl anses accepterat).

Jo, också Fredrik kände sig nu mogen att axla ansvaret att ta hem det lilla (??!!) livet och fostra det som sin egen. Problemet var bara hur. Det funderades. Det skrynklades hjärnor. Hade detta varit en gammal folksaga på riktigt så skulle det ha stått något i stil med att kungen gick ut med en kunggörelse att den som skulle lösa problemet med att få hibiskusen till Malmö, skulle få prinsessans hand. Ungefär på den nivån. Men det var nog ungefär någon gång när Fredrik själv kläckte idéen att han helt enkelt skulle cabba ner Minin och köra hem den, med öppet tak, på motorvägen, som vi övriga insåg att det var dags att göra något. Bara inte det där med cabben.

Som tur var hade det vid denna tidpunkten infunnit sig en mycket rådig och rättskaffens kvinna i släkten. A, en kvinna med eldigt rött hår som kunde tämja hästar som kattungar och inte åkte omkring i någon fjantig orange cabriolet (som vissa andra, ingen nämnd...), utan helt sonika transporterar sig i lastbil. Eller förlåt, i hästtransportbuss. Eller vad det nu heter. Ja, skit detsamma; så här ser den ut iallafall:

Ja men, kanske skulle hibiskusen kunna transporteras - från Höllviken - till Malmö - i den? Vilken briljant idé. Alla skålade och skrattade och kungen bjöd in till fest (eller nåja, nästan iallafall; alla inblandade åt faktiskt middag på Höllvikens hottaste inneplace "Millenium" igår, så...).

Som sagt, hon den där A, med det röda håret och det goda handlaget med hästar är ju känd för att hålla sitt ord så det stod ju inte på förrän hon, tillsammans med den ständige följeslagaren O, ringde och sa att nu minsann, var hibiskusen boardad, ordentligt fastspänd och på väg mot Malmö. Och jag, hann bara öppna dörren och säga; -nämen heeeejjj...
...så hade de två raska ungdomarna redan burit fram underverket till bästa beskådningsplats, framför vårt köksfönster.

Och där står den nu i all sin prakt. Återbördad till sina rötter. Hemma igen.

(Nu är det absolut okej om det känns som att en liten tår vill tränga fram i ögonvrån. Släpp fram den bara. Det här är ett stort. Ögonblick. Jag vet.)

P har lanserat en idé om att ta betalt av förbipasserande om de glor för mycket på blomsterprakten. Ja, varför inte? Sedan när blev det gratis att titta på underverk? Och sedan när blev det gratis att beskåda historiska underverk - med både en legendarisk och botanisk touch? Jag vet åtminstone en som har betalt en hel del för att åka till England och titta på häckar, klängväxter och pioner.

Ja, fan vet; blir det för stora folkmassor utanför så kanske jag anställer mig själv som guide!

Here we go again!

2009-08-12T16:23:00.005+02:00

Nu är dags för före-bilder på vardagsrummet.

Fredrik, denne händige och tillsynes outtröttlige man (min man - jippie!) har nu slitit bort all tapet som satt som om den gjutits fast på stenåldern, samt bredspacklat hela väggen i vardagsrummet. Den med den där fisljumna fondväggen som vi inte var såååå förtjusta i. Men han har inte varit ensam.

Wanda har nyfiket följt arbetet och inte lämnat Fredrik ensam i en sekund. Wilmer har också bevakat det hela stundvis. Jag har diversearbetat idag, bland annat varit på Bauhaus - bara två gånger.

Tänk, vilken kort tid glädjen varade över att kontoret äntligen var i ordning. Nu i röran i vardagsrummet känns det som att allt börjar om. Men det är okej. Röra är fint. På sitt sätt.

Prinsessan på ärten

2009-08-12T10:22:00.001+02:00